antonism

Jag påbörjade för ett tag sedan en sorts loggbok angående min relation med min säl Juggo och en dvärgpudel. Jag kan säga redan här att dvärgpudeln (Perxy, som hon hete) redan är kremerad och ligger i en urna ovanför köksfläkten. Hur som helst. Juggo och jag har så att säga gått skilda vägar. Han och jag som brukade kolla på inspelade avsnitt av efterlyst, äta jordgubbar direkt från varandras magar, göra storkok tillsammans och bara ha allmänt trevligt. Vi började så småningom skaffa skilda intressen och vi gled ifrån varandra. Juggo började festa som om han aldrig hade gjort något annat. Han åkte bland annat oannonserat ner till Ibiza i tre månader, och var enligt hans kompisar vaken lika länge. Han hade fan bytt färg på sin annars mörkgråa päls till en lätt grön, neonlysande hud nästa gång jag kom att träffa honom. Hemskt. Har hört från spridda håll att Juggo tydligen går på a-kassan nu för tiden och stryker runt i Ropsten och delar ut flyers som handlar om nedläggningen av något kärnkraftverk som ingen har hört talas om. Han verkar helt väck alltså. Nästa gång jag träffar en säl ska den baske mig vara en man kan lita på, någon som man alltid kan snacka med djupt in på natten.