antonism

Jag påbörjade för ett tag sedan en sorts loggbok angående min relation med min säl Juggo och en dvärgpudel. Jag kan säga redan här att dvärgpudeln (Perxy, som hon hete) redan är kremerad och ligger i en urna ovanför köksfläkten. Hur som helst. Juggo och jag har så att säga gått skilda vägar. Han och jag som brukade kolla på inspelade avsnitt av efterlyst, äta jordgubbar direkt från varandras magar, göra storkok tillsammans och bara ha allmänt trevligt. Vi började så småningom skaffa skilda intressen och vi gled ifrån varandra. Juggo började festa som om han aldrig hade gjort något annat. Han åkte bland annat oannonserat ner till Ibiza i tre månader, och var enligt hans kompisar vaken lika länge. Han hade fan bytt färg på sin annars mörkgråa päls till en lätt grön, neonlysande hud nästa gång jag kom att träffa honom. Hemskt. Har hört från spridda håll att Juggo tydligen går på a-kassan nu för tiden och stryker runt i Ropsten och delar ut flyers som handlar om nedläggningen av något kärnkraftverk som ingen har hört talas om. Han verkar helt väck alltså. Nästa gång jag träffar en säl ska den baske mig vara en man kan lita på, någon som man alltid kan snacka med djupt in på natten.

Nu får det baske mig vara nog med bajsnödiga statusuppdateringar på Facebook. JAG VEEEEET HÖRNI!!! Det var säkert stenkul att vara på festival, men jag och resten av min sekt bryr oss inte en sekund om hur kul någon tyckte att det var där eller hur stenhårt det kändes att vakna upp i ett 30-gradigt tält, och sedan sänka en burk ravioli kombinerat med en kvarting mintuu, HEEEEEEELVETE, någon har kissat ner tältet, hehe spårat... Tvätta er bakom öronen. Det räcker med att skriva att det var kul på festival, t.o.m. det är för mycket information för en antonist. Från rostiga uppdateringar till ringa misshandel i norra Stockholm. Igår var en utav mina sektmedlemmar på väg hem från ett grillkalas. Sitter ensam på en bänk vid stationen och väntar på bananen. självklart kommer något påtänt jävla chinosmonster fram och laddar på en saftig spark över smalbenen och vill sen fortsätta slåss. Det roliga med det här är att mina fördomar jag hade om denna moderna vilda western-stad uppfylldes så in i bänken igår. Nu har jag fan sett rån, misshandel, knarklagning och själv fått en doja i denna sköna del av norra Stockholm. Nu är hoppet fullkomligt ute för den platsen. p.s. åt helvete med det fula parkeringshuset. Tänker inte nämna namnet på platsen då jag inte ser det omöjligt att någon annan pajas därifrån skulle skicka torpeder efter mig. Jahapp, nehepp, skönt att få hata lite. Det var ett tag sen. Kom ihåg att hata är ett starkt ord, men fortfarande rätt skönt. peace out grillscout